Förr stod där tre träd - två ekar och en stor gran. Jag har minnen av dom två ekarna men inte av granen. På platsen där granen en gång stod avslöjas min ärvda upplevelse av den. När det regnar finns det inte längre några rötter som kan suga upp vattnet och kvar lämnas, bildas, en pöl. Vem finns kvar (eller uppstår) efter att ett inre vårdträd brunnit ner? Är det den samma som ser på mig från skogsbrynet bortom ateljen?

Med ursprung från urjordens mineraler täcker rutil och järnoxid, likt ett vårdande hölje, hennes hår. Längs kinderna rinner kristaller i blått. Ur svarta färgkroppar växer skuggor fram, tillsammans talar gestalterna i lera om de förkolnade fragment som blivit kvar. Aska - en beskyddare av helig plats.